emma

1. Jag verkligen avskyr mitt hår. Det är så långt ifrån jag vill ha det som man kan komma. Just nu vill jag ha blont, långt, rakt hår. Det är inget fel på färgen direkt (får bara sånadär ryck ibland där jag ångrar att jag färgade de brunt i höstas), men jag har förstört det så mycket genom klipp och färgning , jag tror jag har haft alla färger som går? Och att jag nödvändigtvis skulle klippa det kortkort i sexan när jag hade nästan ner till midjan (innan dess hade jag nästan till rumpan) - hur fan tänkte jag? Och alla färgningarna då, om jag skulle försöka bli blondin igen skulle det typ falla av? Skulle göra allt för att få längre och friskare hår. Dessutom så blir det aldrig platt när jag plattar det , vet inte om det är fel på plattången eller mitt hår? Och så känns det så äckligt när jag väl har plattat det , då känns det inte alls lika fräscht som när det är oplattat sen senaste gången jag tvättade det om ni fattar. En ny plattång är kanske lösningen på det problemet? Iallafall , stor tumme ner på mitt hår (ååååh vad i-landsproblemig jag lät där).

2. Jag har otroligt lätt för att få skuldkänslor. Det räcker med att jag har tänkt något illa om människan och just denna personen gör något litet extra jag uppskattar - jag får jättedåligt samvete. Eller om jag är onödigt arg/tjurig/taskig mot någon. Direkt så ångrar jag mig. Kan vara lite jobbigt ibland!

3. Jag är en mobilnörd. Har jag inte mobilen med mig känner jag mig nervös, haha!

4. Jag gillar att fota och tycker verkligen om min kamera. Något de flesta säkert redan visste. Men jag skulle faktiskt vilja bli framgångsrik, eller åtminstonde få ha en egen liten atelje någonstans. För det är många som säger att jag tar bra bilder, även om jag inte har systemkamera. Min kamera är en vanlig kompaktkamera trots att de flesta tror att det är en systemkamera. Jag ser liksom vinklar och bra lägen enligt dom, och det är ju kul att höra hihi. Och nu lät jag skrytig, jag vet att det finns många som är duktigare än jag - men ändå. Det är skitkul att fota!

5. Jag överanalyserar nästan alltid saker och är väldigt noggrann av mig (förutom när jag städar mitt rum kanske, haha). Jag har väldigt svårt för att släppa loss och "inte bry mig". Ett sms kan jag sitta med i en halvtimme och försöka klura ut vad det nu var hon eller han egentligen menade med det den skrev. Och när jag är med folk är jag väldigt noga med allting , rädd vad de ska tycka. Om jag ska träffa en kille jag gillar, gå på fest/sandra/liknande, eller något annat "viktigt" så bestämmer jag oftast klädsel dagar i förväg (även om det bara är en vardagsgrej) och är löjligt noga med smink, hår och riktigt minimala detaljer som inte ens syns. Fast det är jag egentligen vart jag än ska när jag tänker efter. 
När jag ska resa någonstans gör jag alltid en packlista dagar i förväg även om det bara är en helgtripp till öland, och glömmer jag något får jag ont i magen. Det är riktigt skrattretande och jag vill själv inte vara så , men det går ju inte att ändra haha!